Vi har i Sverige en så kallad fri prissättning, alltså en marknad som gör att varje butiksägare, säljare har rätt och sätter sina priser på varorna som de vill ha. Ja, visst jag köper tanken och det har sina fördelar. Framför allt när det gäller vanliga handel, livsmedelsbutiker och butiker som säljer nyproducerade varor osv. Men det har faktiskt en baksida när detta också innefattar second hand-butiker och loppisar. 

Tyvärr så är det så att det finns ingen lagreglering som säger hur mycket procent av en varans nypris, alltså maxpris som en loppis och second hand-butik, får för varorna som de säljer. Teoretiskt sätt så får de sätta högre pris än vad varan kostar i nypris. Visst, ju högre varan är, desto större risk är det ju att personer inte köper varan för de kanske vet vad den kostar i nypris. Men, bara möjligheten göra att det kan trissa upp lägsta priset, högre än vad de borde, för ju högre pris en har, ju lägre sätter en annan, detta orsakar att lägsta priset är högre än vad det borde.

Det finns second hand-butiker som tar hundralappar för tröjor osv. som alltså  då är “gamla” och begagnade. Sedan undrar folk varför folk faktiskt kanske beställer nyproducerade kläder från Shein eller Temu. Det är då nya kläder för några hundralappar istället för gamla och använda kläder. Där till och med vissa av de kläderna också tillverkades också i Kina eller exempelvis Indien.

En annan sak man märker på är vinylskivorna på loppis och second hand-butiker. Förr så var det en självklarhet att secondhand var rejält billigare priser, just på grund av att produkterna var använda. Då vinyler exempelvis kunde gå för 10, 20 , 30 kronor. Man brukar kalla de vinylerna för loppis vinyler, då de vinylerna exempelvis skivor från 50 – 80 talet var princip massproduktion, och få av dem var egentligen rariteter. Alltså fanns och finns princip överskott av de skivorna.

Idag kan det fortfarande finnas fynd på loppis när det kommer till vinyl, men idag så sätter många butiksägare mer marknads sättande, och till och med överpriser på vissa vinyler. Självklart om du går in på en vintagebutik som princip fokuserar på vinyl, så pratar vi lite mer om en nischad butik och då så klart du får betala marknadspriser. Då helt enkelt går du ju in för att köpa en gammal skiva för vad den är värd och för att du är ute efter just den skivan. Det är ju samma sak som om du specifikt väljer köra ett specifikt PC spel eller vad som helst.

Men när du går in på loppis, second hand, eller som man sa förut “lumpbod”, då ska man kunna förvänta sig skäligt låga priser, inte nästan fullt pris på kläder, inredning och vad de nu kan ha.

Har verkligen konsumentlagen och lagar och tanke kring priser och marknad hängt med tiden ? Priser på andrahandsmarknaden har absolut gått upp, precis som allting annat blir dyrare, men det gynnar ju inte samhället generellt, och framför allt inte för det faktum att vi ska ju konsumera mindre och producera mindre varor än nödvändigt, både för ekonomi och miljöns skull. Så hur har det för effekt när dessa lumpbodar, rent ut sagt, för det är det det är, lumpbodar, säljer använda kläder, tar ut flera hundra kr för kläder, när du i princip kan köpa nyproducerade kläder för bara lite dyrare.

Där går alltså folk och köper begagnade kläder bara för att de kanske är 50 kr billigare (som ett exempel), men som ändå faktiskt är överpriser. Bara för vissa är det en trend att handla second hand. För att vara “miljömedveten”.

Samtidigt som folk ondgör sig för hur dyrt det är  när kanske den lokala svetsaren ska svetsa ihop din produkt för 500 kr och väljer istället att kasta en produkt som du kan laga och istället köpa en nyproducerad istället. Då är det inte frågan om återbruk och spara in på nyproduktionen.

Men ingen ifrågasätter marknaden på second hand butiker och loppisar och den utvecklingen som har skett allt på grund av bland annat trender.