Sedan förra Måndagen så ”var jag tvingad” att hoppa in då det fattades en kock på en förskola i kommunen. Naturligtvis så hoppade jag på den förfrågan.

(För er som inte vet så hoppar jag in när det behövs som ensam kock / självgående kock i förskolors kök. Alltså jag sköter köket själv då alltså)

Som många säkert vet så kan ju barn säga roliga grejer och ja, det är ingen större skillnad när det kommer till mat-kopplingar.

I Fredags, straxt före lunchservering, så kom det några barn och ställde sig i dörröppningen. Helt lyriska och glada av förhoppning utbrister de nästan i kör tillika

– ”Det luktar hamburgare”

Jättegulligt!

Men till historien hör, tyvärr, det faktum att det var ganska långt ifrån hamburgare som jag serverade denna dag. Det var ”panerad fisk med ugnsstekt klyftpotatis, med citron och dillsås (kall) och lite kokta grönsaker”

Man kan skratta åt det, och barn är barn. Men samtidigt är det synd att det första de förknippar doften med och som de blir helt lyriska av är att det ska vara Hamburgare.

Är tyvärr en liten indikation på vad matkultur bland unga föräldrar idag ofta ligger, inte hos alla självklart, men hos tyvärr för många.