Jag vet inte, är det bara jag som uppfattar att vi lever en tid där så fort du lite snällt rättar något fel som en person säger, så tar personer åt sig så in i helvete, på ren svenska?

Jag är inte den personen som bryr mig och reagerar inte på “smågrejer” om folk kanske slarvar och gör stavningsfel, uttalar något fel, eller bara säger grejer som går vinklas efter tycke och smak, eller åsikter. Däremot kan jag ibland reagera och lite snällt rätta om det är direkta faktafel om vissa grejer. Alltså fel information.

Som kock, och då insatt kanske på vissa grejer som yrke, så kan man ju faktiskt komma in på diskussioner, och man lite snällt faktiskt rättar för att faktan ska bli rätt. Men allt för ofta så är det folk som absolut inte kan acceptera att de har sagt fel, haft fel i sina uttalande och ändå tar den lilla snälla rättningen och informations rättning väldigt personligt.

Bara inom loppet av några dagar har jag faktiskt märkt av detta, naturligtvis även tidigare, men nu liksom blev det så tydligt.

För några dagar sedan så var det någon som hade gjort pannkakor utan mjöl, någon frågade vad den var gjort på för råvaror. Vilket kvinna som hade gjort de mjölfria pannkakorna förklarade att det var råvaror som anväder för dem som hade Celiaki. Varav följfrågan var, vad är Celiaki? Där på kvinnan sa att det var dem som hade glutenallergi.

Jag som då kock, utbildad även på specialkost, och som kock även jobbar mycket med specialkost, jag kände var tvungen att ge lite korrekt fakta.

Det heter inte glutenallergi. Det existerar inte. Glutenintollerans heter det och är en helt annan sak än en allergi. Däremot kan man vara sädesallergiker. Men det är någonting helt annat än Celiaki, glutenintollerans.

Men så klart så kan inte personer acceptera faktan och korregeringen, utan ska kommentera med och känna sig väldigt illa tillmods. Försöker sig på någon justerande kommentar. Som i detta fall svarade hon med typ  “jag ville göra en förenklad förklaring”.

Det komiska var också att kvinnan i fråga tidigare hade jobbat som undersköterska och hävdade själv ha god insikt i allergier.

Bara häromdagen var det en diskssion om matlagning med fisk. Just det att vi har mycket fiskar idag i svenska vatten som idag klassas som skräpfisk. Men poängen med min input var ju att man princip kunde äta alla fiskar för ingen av fiskarna är i sig oätbara. (alltså vi snacka om våra inhemsa fiskar som jag nämne senare i min input i diskussionen)

Men tydligen var det en “äldre” man , som var pensionär som naturligtvis måste framhäva sin kunskap och glömt bort att tänka före och jag får till svar, kort och gått att “det finns giftiga fiskar”.

Jag kunde ju inte hålla käften, rent ut sagt, då jag gjorde honom påmind om att i Sverige har vi enbart EN fisk som klassas som giftig, alltså med ett gift. Och det är Fjärrsing, och det är via en gifttagg. Men räknas som en god matfisk. Så man kan ändå äta den, trots att den är giftig.

Nu snackar jag om fisk som har ett direkt gift. Det finns ju “giftiga” fiskar som hajar också osv. men alltså, fjärsingen är den som klassas giftigast.

Men så klart denna man kunde ju inte acceptera sitt fel och vill få ihop att jag menade i utlandet också. Trots att jag aldrig nämnt fisk utanför Sverige eller ordet “i världen”, eller “utomlands” eller något sådant var ju aldrig på tal. Ändå ville inte personen ifråga erkänna att han hade totalt fattat fel eller rent utsagt talat om saker han inte visste något om.

Har det alltid varit så här eller är detta mysterium med fakta, informationsbyte, upplysning osv något som har kommit med dagens teknik?  Att folk har det svårt att acceptera om de har fel? Eller bara vanlig missupfattning, tolkat saker och ting fel?

Är det så svårt att om någon rättar lite snällt och ger fakta, dubbelkolla informationen, läs på, och se vem som har rätt och vem har fel, och stå för i såna fall att man ha fel och be om ursäkta bara och säga. “Det verkar som du har rätt. jag ber om ursäkt”.

Tydligen inte!