Häromdagen så ramlade ja över en artikel angående hur vi svarar i telefonen och varför vi svarar som vi gör. De tankar som gör att jag skriver detta har inget i sig att göra med artikeln utan faktiskt mer om reaktionerna från folk i kommentarsfältet och som då fick mig att fundera på hur vissa faktiskt tänker? Eller hur människor då och nu faktiskt har utvecklats… eller snarare hos vissa, inte utvecklats.

Jag är född på mitten av 80-talet. Jag är uppvuxen i en tid, utan den teknologi som vi lever med nu, tills dagens teknik. Jag är alltså 39 år. Jag har från barnår tills ung vuxen hunnit se en utvecklingsfas. Precis som många andra av och omkring mig och min generation.

Om vi kollar till mobilanvändandet, eftersom det kanske är mest relevant just nu, med tanke på artikelns innebörd om hur vi svarar i telefon, så när de första ”moderna” mobilerna kom ut på marknaden, nu när jag säger moderna så tänker jag exempelvis på telefonerna som Nokia, Eriksson, de telefongenerationerna med de ”mindre” telefonerna som sedan föregångaren till dagens sms, och som då hade någon form av halvdålig bildkvalité i mms.

Då, i dessa startgropar, så hade ju inte bedrägerierna på samma sätt satt fart. Med tekniken som råder idag så är det ju en dominans i samhället med tekniks utrustning.  Vilket gör ju att från då tills i dag, så är det ju väldigt mycket bedrägeribrott som sker via till exempel telefoni, då ska vi också komma ihåg att det finns det som sker via övrig teknik och internet så som bank och kontokort, där bland också epost och social media. Till det också den allt annat skit som sker via internet. Men bara bedrägerier och brott som sker via teletrafiken idag är stort.

Med den vetskapen, om hur teknik och brott idag ser ut, så borde flera personer i samhället faktiskt se över och förstå hur och varför vissa svara eller inte svarar i telefon på ett visst sätt. Jag blev lite förvånad att faktiskt så många som kommenterade och tydligen inte hänger med och hajar risken med att svara eller att svara med vissa fraser, många utav dem var faktiskt i en generation som är uppvuxen eller levt på en tid innan liksom nummerupplysning förekom, sedan naturligtvis yngre också, och där av borde vara lite mer skeptiskt på utveckling och kanske ha mer livserfarenhet?

Jag personligen svarar ALDRIG på nummer jag inte känner igen. Den enda gången jag kan svara på ett okänt nummer, det är om jag förväntar mig att någon ska ringa som jag inte har numret till osv. Svarar jag då, så svarar jag aldrig med namn. Utan blir något i stil med ”Hallå” eller ”hej”.  ALDRIG namn.

Det var ju så klart många som kommenterade lika. Men då var det så klart någon eller några som argumenterar och ifråga sätter det hur de gjorde förr, innan just nummerpresentation. Vissa princip anser är otroligt överdrivet. Och att det är bara att lägga på. Den sista argumenten lite idiotiskt tänkande, för innebörden med artikeln handlade ju om svar-fraser. Och har man då svarat ”ja, Hallå, och namn” så är ju skadan redan sked oavsett om du lägger på efter du svarat.. ska vi behöva tillägga med AI tekniken idag så räcker med ett ljudprov och du kan återskapa rösten.

Min fundering där är ju då hur långt dessa personer tänker, hur hänger de med i vardagen, i nyheter och utveckling? På den tiden var det inte så utpräglat med bedrägerier och annan dynga som sker via det teknologiska så risken att det var en person som begick brott i andra sidan luren var väldigt liten.

Förra året, alltså 2023 skedde det 230 000 anmälning angående bedrägerier varav då en brottsvinst till en summa på ca 7,5 miljarder. 2023 hade ökat med 22 % sedan förgående år. Detta gäller då inte bara telefoni, utan all typ av bedrägeri, men det är mycket i alla fall. Så ju mer det ökar, ju större procentuell risk är att just DU råkar ut.

Sedan så klart var det vissa som på något nedlåtande sätt ville få att alla de som vägrade svara med namn eller vägra svara på okänt nummer och så vidare, var dem som var födda sent 80-tal och framåt, då alltså menat med negativ nedlåtande åsikt menade att en generation som var överdrivna larviga och överförsiktiga och princip tror på konspirationer.

Det med konspirationer är ju rätt komiskt. Vem är det som tror på vad som är konspirationer, de som litar på polisens statistik, eller de som inte litar på polisen statistik?

Vem är det som har fel, när det faktiskt är ett faktum att vi idag överöses av bedrägerier som sker. Medan andra tydligen inte kan lära sig och se faran med vissa grejer?

Har du otur och svarar ett okänt nummer och du kanske svara ”ja, namn..” så har de både ett godkännande och ett namn. För samtalen spelas in, så har de din röst ja och namn inspelat som de sedan kan använda för att teckna abonnemang och avtal med. Som sagts tidigare, tillika mad AI-tekniken idag gör det ännu större risk.

Det finns tyvärr vissa lägen, ibland om du svara så brukar den i andra änden kanske svara, om du kanske bara svara med bara hallå, fråga ”vem är det jag talar med?” ALDRIG jag säger namn, utan i sådana fall frågar, vem de söker? Därför om du svarar så har de plötsligt ditt namn.

Vilka har fel, vilka är det som verkligen lever efter tron om konspirationen, de som är försiktiga och tänker ett steg längre för att undvika bedrägeri, de som lyssnar till polisens varningar, och hänger med i statistiken och vad som händer med utvecklingen, eller de som uppenbarligen inte hänger med i riskerna, och inte lyssnar på polisens varningar och tar till sig av statistiken, och faktiskt där av är naiv?