Det finns några yrken där det är brist på utbildade. Man hör bland annat att det är mycket brist i vården, som ett exempel. Det som ligger nära mig är ju kockyrket. Eftersom man själv är utbildad kock och jobbar/jobbat som kock. Med anledning av just det yrket så tar jag just kock-jobbet som ett exempel.

Det ropas ju att det är sådan brist på kockar. Och ja, det är svårt att få tag på utbildade kockar, som exempel vikarier till kommunen. Som utbildad kock, och som vikarie så får du ofta jobba lika ofta som de som är fast anställda. Så som utbildad kock så har du möjlighet till vikariat inom kommunens pool.

Men, jag tvingas tillägga, det beror ju på hur man ser på saken. I sig är det ju inte jobbtillfällen som är många utan det beror ju helt enkelt på att det är för få kockar, inte att det faktiskt finns många jobb i sig. För det gör det inte, är procentuellt inte många lediga tjänster som annonseras ut i Sundsvall exempelvis. Varken till privata sektorn, så som restaurang. Inte heller många fasta tjänster i kommunen. Så att få fast jobb som kock, är inte större garanti än i andra yrken. Problemet är att de ”få” tjänster som finns är svåra att tillsätta pga bristen på de som faktiskt vill jobba.

Det är få som faktiskt vill jobba som kockar, och ännu sämre blev det efter covid, folk förlorade sina tjänster, och vissa valde sadla om, och många har valt att inte återgå till sitt gamla yrke… i detta fall – kock.

Men faktumet är den, att det har pratats om efterfrågan om kockar långt innan Covid, så detta är inte någon ny företeelse. Så att skylla den så kallade bristen på kockar, på Covid, det är totalt fel.

Visst finns och kommer fram kock tjänster ibland osv… men som jag nämnde det beror inte på att det i sig är många tjänster och finns många plats pga. efterfrågan av branschen, utan det är bara det att det finns tjänster som kommer upp av att det blir och saknas någon kock. Så är bristen i sig som gör att det finns möjlighet till att jobba, inte det att själva branschen i sig är eftertraktad, och att restaurang i sig blomstrar med att det finns mer platser än kockar. Utan av att det är för få kockar. Så i slutändan om du inte kommer över en tjänst som finns så går du antagligen arbetslös i alla fall. För själva antalet positioner ökar inte. Inte markant i alla fall.

Kanske är dags att branschen ifrågasätter sig VARFÖR ingen vill vara kock? Då kanske branschen skulle kunna bli stabil.  Faktumet är att kockyrket är ett skit-yrke rent utsagt, i privata sektorn kan du räkna med långa arbetspass, dubbelpass kanske till och med flera dygn i rad. och mycket annat därtill.

Väljer du jobba inom kommunen, så ja du har mer strukturerade arbetstider och följer faktiskt arbetslagen till punkt och pricka. För det mesta, oftast! Men ska säga dig att arbetsplatsen i sig alla gånger inte är det piggaste som kock. Du har väldigt bakbundna händer. Beroende på kommunens prioriteringar och rutiner. Men de flesta ställen har du i alla fall tillgång till alla de olika råvaror som man kan begära, fisk, kött, vegetariskt, fågel osv. Men bakbundet oftast, och du kämpar ofta i motvind.

Sedan inom kommunen kan jag säga också inte alla gånger är så piggt att jobba när du verkligen är utbildad kock, både på livsmedel, hygien, och specialkost och näringslära.  Framför allt om du är en hungrig kock men ändå hamnar som vikarie i deras pooler. Du kanske ser fasta anställda missköta sitt jobb. Medan du som hungrig och fortfarande brinner för att laga mat och exempelvis ge barn i förskolan vällagad mat från grunden, näringsrik och nyttig och varrierad kost. Så barnen få utforska mat och smaker. Men dessa personer tvingas till vikariat medan någon som är fastanställd får behålla sin tjänst trots att vederbörande inte längre trivs eller vill göra sitt jobb ordentligt.

Som en brinnande kock får du slå huvudet i en tegelsten många gånger, då allt för många pedagoger också inte visar förstående att göra ett pedagogiskt arbete för barnens relation till mat, där pedagogerna i stället vill göra det enkelt för sig själv. Eller du som kock gör allergisk kost, medan föräldrar hemma slarvar med kosten. Och mycket mycket annat. Listan går kanske göras lång.

Det finns en gräns för vad dessa kockar står ut med, och vart de drar sin gräns vad de orkar med. Som en sådan brinnande och hungrig kock, tröttnar man till slut, och för varje gång du kommer till sådan situation du känner så, så tappas intresset. Arbetsplatserna kväver dessa kockar. Tillslut slutar de. De ger upp, antingen flyr innan det sista intresset dör ut, eller slutar för att de faktiskt redan har tappat intresset. Sedan undrar och ”gnäller” chefer inom kommuner att det är så svårt att få tag på kockar. Vad tror de?

Till detta tillhör också faktumet att lönen inte är alla gånger den bästa, dessutom är jobbet ett tungt jobb. Sliter på kroppen, du kan räkna med att kunna få arbetsskador/förslitningskador i slutet av dina aktiva år, kanske till och med tidigare. Detta pga tunga lyft, står och går hela dagarna… dessutom beroende på arbetsplats, privata, eller kommun, stort litet kök osv. så har du en hel del stress också.

Så ja… kockförfrågan beror på att många vill inte längre jobba som kock, inte att branschen växer och att det behövs kockar för det. Lös den frågan att få kockar att vilja stanna, så får vi en rättvis beräkning på arbetstillfällen.